~
Notice how every sentence has to do about people
Saker som irriterar mig
-När folk ska svara på kommentarer på bloggen och döper inlägget till "Svar på tal".
-Folk som är rent ut sagt dösnygga men ändå klagar över sitt perfekta utseende.
-Folk som tror att så fort man har en systemkamera så är man plötsligt proffsfotograf.
För att kompensera för detta klagande inlägg så får ni här en bild på ålar.
-När ett par ska berätta att de ska få barn och säger, "Vi är gravida!", vaddå ni? Är både mamman och pappan på något magiskt sätt gravida samtidigt?
-När folk ska svara på kommentarer på bloggen och döper inlägget till "Svar på tal".
-Folk som är rent ut sagt dösnygga men ändå klagar över sitt perfekta utseende.
-Folk som tror att så fort man har en systemkamera så är man plötsligt proffsfotograf.
För att kompensera för detta klagande inlägg så får ni här en bild på ålar.
~
~
~
~
~
Tjej och kille, kille eller tjej.
Varför är det så att, så fort man har en nära vän av det motsatta könet så börjar det ryktas om att man är antingen på väg in i ett förhållande, i ett förhållande eller kära i varandra? Varför kan man inte få vara med människor man tycker om, oavsett om det är på en sådan nivå eller inte?
Dessutom är det ju också så att killar kan vara intresserade av killar och tjejer av tjejer, är det då rättvist att gå omkring och hacka på den och påstå att den är förälskad i en nära vän? Det behöver inte ju inte heller vara en nära vän, och då är det ju nästan ännu jobbigare, för då kanske man inte kan prata med personen i fråga om det.
Ofhbdajfbhdahfbdksabfjak.... varför kan man inte bara vara kompisar utan en massa misstankar? En helt enkel, uppriktigt okomplicerad vänskap utan att man konstant tänker på om personen faktiskt har känslor för en, eller om hela tiden tänker på om den människan tycker man själv är intressant.
Med allt detta menar jag inte någon specifik person och allt jag har skrivit baserar jag på eget, och hur jag upplever det. Jag är heller inte helt oskyldig när det kommer till detta ämnet och detta är bara en uppmaning till alla er också.
Dessutom är det ju också så att killar kan vara intresserade av killar och tjejer av tjejer, är det då rättvist att gå omkring och hacka på den och påstå att den är förälskad i en nära vän? Det behöver inte ju inte heller vara en nära vän, och då är det ju nästan ännu jobbigare, för då kanske man inte kan prata med personen i fråga om det.
Ofhbdajfbhdahfbdksabfjak.... varför kan man inte bara vara kompisar utan en massa misstankar? En helt enkel, uppriktigt okomplicerad vänskap utan att man konstant tänker på om personen faktiskt har känslor för en, eller om hela tiden tänker på om den människan tycker man själv är intressant.
Med allt detta menar jag inte någon specifik person och allt jag har skrivit baserar jag på eget, och hur jag upplever det. Jag är heller inte helt oskyldig när det kommer till detta ämnet och detta är bara en uppmaning till alla er också.
~
Sanningen om Facebook
Facebook är den största platsen för uppmärksamhetssökare sedan bdb och har nu dessutom fått mer än halva världen att gå med.
Jag tänker börja lite enkelt, med like-hunters. En så kallad like-hunter är en tjej(eller kille, in most cases en tjej men nu ska vi inte vara fördomsfulla här) som bara är ute efter likes/gillningar. De så orginella "Gilla min status om du tycker jag är söt", "Gilla min status om du är glad att du lärde känna mig", "Gilla min status om du hatar skolan"(... etc. listan är oändlig) har blivit helt normala och det är sällan man kan logga in och bläddra ner bara ett par rader utan att startsidan är full.
Like-hunters profilbilder, där är det samma grej. De riktigt despereta och hungriga efter gillningar får man till och med privatmeddelanden ifrån där de frågar en, eller rättare sagt uppmanar eller befaller en att gilla dess nya bild. Vad är det som har gjort att alla så brutalt törstar efter bekräftelse och uppmärksamhet? Allas önskan om att få 100 likes på en bild där man praktiskt taget redigerat bort halva ansiktet..
Sedan har vi en annan form av like-hunters, den lite mer extrema sorten. Det vill säga attention-whores(som det nu så fint och rumsrent heter...) som gör vad som helst för likes, även om det involverar att lägga upp en bild på dig själv där du är i princip helt naken. Det som denna sorten är kända för är bikini-bilderna. Att man vill få bekräftelse över sin kropp, om man inte får tillräckligt många likes över sitt ansikte.
Det finns även de som bara är rent ut sagt ruttna på facebook. I verkligheten kan de vara hur trevliga och jättegoa att konversera eller hänga med, men på facebook gäller det att vara så tyken som det bara går. Man ska vara så himla häftig.
Sen har vi dem som accepterar alla vänförfrågningar de får. Spelar ingen roll om de känner dem, om de pratat med dem, eller om de ens känner dem eller vet vem de är. Allt för att få upp den lilla siffran i parentesen bakom ordet "Vänner" i profilen. Varför är vi så patetiska? Varför kan vi inte bara sluta jämföra oss och va oss själva, och va nöjda med det? Varför inte bara släppa taget och leva livet medan man ändå e här? Utan istället slösa bort livet på en social låtsasvärld där allt bara handlar om uppmärksamhet..
Jag vet inte hur det är med er, men jag har fått nog av allt detta. Börja lev ert liv istället och lev det väl!
Med allt detta menar jag inte någon specifik person och allt jag har skrivit baserar jag på eget, och hur jag upplever det. Jag är heller inte helt oskyldig när det kommer till att inte vara like-hunter eller att inte vara övertyken på facebook, detta är bara en uppmaning till alla er också.
~
